Kapitel 1

  Otilia stirrade p? platsen d?r de tv? fyra?ringarna suttit och lekt. Den vita leksaksponnyn ramlade p? golvet med ett klatter. Hon v?nde sig mot Nina.

  “Var tog de v?—” Otilia blinkade. De tv? barnen satt p? golvet igen och en av dem tog upp ponnyn i handen. Som att inget hade h?nt. Rummets v?ggar tycktes snurra runt henne.

  “Vad ?r det, Otilia?” Nina l?t besv?rad. Otilia skakade p? huvudet.

  “N?, ingenting. Jag tyckte bara... ?h, strunta i det. Du ?r h?r f?r att h?mta Fredrik?” Hon drog handen genom den toviga blonda h?stsvansen. “Han sitter borta vid Sebastian. Det ?r riktigt s?tt hur de—”

  “Otilia, m?r du verkligen riktigt bra?” Nina lade de grova armarna i kors ?ver den stora bysten. Den strama brungr? h?rknuten gjorde att hon s?g barsk ut, men Otilia lurades inte av den. Nina var en av de sn?llaste m?nniskor hon k?nde, trots att hon hade en principfasthet som inte kunde m?tas med m?nga.

  Otilia suckade. “Ja. Ja, jag m?r bra. Jag ?r v?l bara lite stressad. Allt har varit upp?t v?ggarna sedan du gick i pension.”

  “Men det har ju bara g?tt en vecka!”

  “Du vet hur hon ?r.”

  “Monica? Jag f?rstod v?l det. Men jag sa ?t er att det bara ?r att ringa. Jag vill inte att ni arbetar ihj?l er. Dessutom skulle jag f? umg?s mer med min pluttige, mumsige s?taste Fredrik!” Nina f?ngade upp den sprattliga fem?ringen i hennes stora armar och gav honom en sm?llpuss p? kinden.

  “Farmor!”, tj?t han glatt och pussade henne tillbaka. Han verkade v?ldigt n?jd tills han s?g att den tv? m?nader ?ldre Sebastian stod och flinade mot honom. D? torkade han snabbt bort den bl?ta pussen och k?mpade f?r att komma ner. “Farmor, du vet att s?nt d?r ?r j?tte?ckligt va?” sade han surt, men han kunde inte l?ta bli att le mot henne.

  ”Jaja, spring och lek en stund till du”, skrattade Nina och sl?ppte ner honom. Hon satte h?nderna i sidorna p? den gula koftan och s?g efter honom n?r han skyndade till lekkamraten. “Jag kan ta och prata med henne om du vill.”

  “?h… va?” Otilia v?nde huvudet mot Nina.

  “Jag kan prata med Monica om du vill.”

  “Ja, ja… g?r det”, svarade Otilia fr?nvarande. Hennes bl?gr? ?gon ville inte slita sig fr?n de tv? fyra?ringarna som lekte p? golvet. “Vet du, jag tyckte jag s?g… Sluta med det d?r!”

  Nina f?ljde hennes blick till barnen som hade b?rjat br?ka om vad ponnyn hette och slet i benen p? den. Otilia gick fram till dem med snabba steg och satte sig p? huk bredvid dem.

  “Ponnysen f?r ajaj n?r ni g?r s? d?r.”

  “Men Fanny s?ger att den heter Polle, men det heter den inte alls!”

  “Det g?r den visste!” lipade Fanny.

  “Det g?r den inte alls! Den heter Molle!” sade fyra?ringen surt.

  “Kan den inte heta Polle-Molle d?? Det ?r v?l ett fint namn?”

  Barnen stirrade surt p? varandra, men nickade sedan. “Polle-Molle.”

  Otilia suckade och st?llde sig upp med h?nderna p? h?fterna. Hon ?lskade barn, men ibland gick de henne p? nerverna. Hon kunde inte f?rst? hur Nina hade orkat jobba p? dagis i s? m?nga ?r.

  “Det finns bra stunder med, det ?r d?rf?r man klarar av det.” Nina log mot henne, som att hon h?rt Otilias tankar. Otilia str?k undan en l?s h?rtest bakom ?rat och nickade till svar. Hon kunde inte l?ta bli att se p? de tv? fyra?ringarna som nu ropade ‘Polle-Molle’ genom hela rummet. Det fanns bra stunder, det visste hon. Ibland var det bara sv?rt att komma ih?g vilka det var. Hon svepte med blicken ?ver rummet. De mjuka lekmattorna skulle beh?va reng?ras snart, lika mycket som de tv? bilmattorna. De var alltid upptagna av barn som lekte med sm?bilar efter v?garna eller de som ville s?tta ihop de enorma pusselbitarna. Den lilla lekstugan som stod vid f?nstret var ocks? v?lanv?nd, speciellt av de tv? ?ldre tjejerna som ?lskade att leka hus. De brukade laga mat ?t sina dockor och f?rs?ka l?ra dem g? och tala. Otilia log. Hon undrade om de skulle bli f?rskoll?rare precis som hon sj?lv. Kanske skulle Otilia ta hand om deras barn n?r de fick dem. Det var en skr?mmande tanke att tiden kanske skulle g? s? snabbt. Huset och f?nstren var ocks? smutsiga. Egentligen s? skulle det fungera b?st om de sprutade ner allt med h?gtryckstv?tt efter att de hade st?ngt, men det skulle Monica aldrig till?ta. Delvis f?r att det skulle betyda ?vertid och f?r att det kanske skulle f?rst?ra det kakif?rgade parkettgolvet.

  Otilia visste att Monica tre ?r tidigare hade t?nkt sig att rummet skulle se ut som en strand med utsikt mot havet vid solnedg?ng n?r hon best?llde f?rgerna och m?lade paneler och v?ggar, men det skulle kr?vas att man kisade med ?gonen och f?rest?llde sig bilden i huvudet f?r att man ens skulle uppfatta att idén funnits fr?n b?rjan. Speciellt eftersom att hon m?lat siluetterna av de sm? sn?ckskalen och havsdjuren p? panelen sj?lv. Monica var mycket, men ingen konstn?rssj?l.

  De drack saft vid ett av de sm? borden medan de h?ll koll p? barnen. Otilia best?mde sig f?r att inte ta upp de tv?s f?rsvinnanden och se det som att hon var ?verarbetad. Hon k?nde sig skyldig ?ver att vara s? distr?, men hon kunde inte hj?lpa det. De pratade om allt m?jligt, men det var Nina som fick ta initiativet och det tog flera sekunder innan orden registrerades i Otilias hj?rna. Trots att Otilia knappt lade n?got engagemang bakom hennes svar tycktes Nina inte m?rka av det. En halvtimme senare tog hon med sig den livliga fem?ringen hem. Han skulle s?kert somna redan i bilen. Sj?lv ?nskade Otilia att hon kunde g?ra samma sak, men hon hade fortfarande n?gra timmar kvar p? jobbet.

  Otilia suckade. Det var fortfarande bara tisdag. Tre l?nga arbetsdagar till och sedan en v?lf?rtj?nt ledig helg. Hon och Simon hade best?mt sig f?r att bara stanna inne i l?genheten, umg?s och koppla av. De skulle hyra film, k?pa pizza och ?vertrassera kontot med fyra olika chipsp?sar, godis och l?sk. Och en flaska vin s?klart. N?st-n?sta m?ndag skulle de f? l?n, och det k?ndes verkligen som en evighet tills dess. Men de hade mat s? de klarade sig. Det var ju ett plus. Hon str?ckte ut musklerna. Lederna v?rkte. Hur hade hon ?vertalats att f?lja med p? den d?r zumbaklassen ig?r? Visst att det hade varit kul d?, men inte idag. Tr?ningen hade satt ig?ng muskler som Otilia inte ens visste att hon hade. Den hade ?tminstone varit gratis. Hon undrade vem som var dum nog att betala pengar f?r att f? s? ont att man knappt kunde r?ra sig dagen efter. Otilia skulle l?gga det l?ftet p? minnet. Vet du att det kommer att g?ra ont—undvik att g?ra det.

  Dagen gick fruktansv?rt l?ngsamt. F?r?ldrar kom f?r att h?mta sina barn, st?llde de vanliga fr?gorna, ‘Har ni haft det bra idag? Har hon sovit?’ och fortsatte sedan ut genom grindarna. Otilia st?llde sig med armarna i kors utanf?r den st?ngda ytterd?rren. Det hade redan hunnit bli kallt och jeansen hon hade p? sig hj?lpte inte det minsta. Kylan kr?p ner mellan fibrerna i tyget och bet tag i skinnet. Den tjocka dunjackan hade b?rjat bli lite tr?ng i armarna, s? n?sta g?ng hon skulle k?pa en ny skulle den beh?va vara i storlek fyrtio. Eller s? kunde hon b?rja tr?na igen. Bara tanken fick hennes muskler att klaga och g?ra ont. Det kanske fick bli ett ny?rsl?fte ist?llet. Hon stirrade mot j?rngrinden en bit upp f?r backen. Att g? upp f?r den skulle f? hennes ?mma benmuskler att skrika. Chansen att halka var tacksamt nog liten eftersom g?ngen bestod av grus.

  Hon ville hem. Den gula byggnaden hon arbetade i s?g s? oerh?rt matt ut, som att all livslust l?mnat det. G?rdens alla leksaker kastade deprimerande m?rka skuggor p? vissnat gr?s och betong. Den lilla borgen med rutschkana l?ngre bort s?g ut att komma fr?n ett dystopiskt samh?lle d?r ingen lekt p? flera ?r och gungorna av d?ck sv?ngde olycksb?dande fram och tillbaka i den kalla vinden. De borde kanske gr?va upp alla hinkar och spadar ur sandl?dan innan de fr?s fast, men hon t?nkte inte g?ra det nu. Regnet som f?ll skulle sticka som is n?r de nuddade henne och hon skulle vakta de tre barnen som var kvar d?r inne. Om bara n?gon m?nad skulle sn?n falla och d? skulle hon f? annat att klaga p?. Hon ?lskade sn?. Hade alltid gjort. Men inte problemen som kom med den. Som n?r bilen v?grar starta, halka omkull p? trottoaren s? att byxorna blir genomsura redan innan man b?rjat jobba. Snoriga, sjuka barn med f?r?ldrar som inte kan ta ledigt f?r att se efter dem. Hon sk?t undan tankarna och f?rs?kte t?nka p? n?got glatt, men allt d?r ute var alldeles f?r m?rkt.

  Otilia gick in och torkade halvfrusen lera fr?n skorna. Hon stampade dem i mattan och bytte tillbaka till hennes bekv?ma tr?tofflor. Nu var det bara tre barn kvar. Sedan kunde de st?da och g? hem.

  N?r en timme hade g?tt hade bara ett av barnen blivit h?mtat. Monica ringde deras f?r?ldrar, men b?da sade att de skulle bli sena. Som vanligt. Otilia tyckte synd om barnen, speciellt d? de tv? alltid var sist kvar av alla. Den tre?riga flickan h?ll sig sj?lv sysselsatt med den vita ponnyn medan pojken satt bredvid henne och ritade n?got som Otilia gissade skulle vara h?sten. Hon s?g efter dem medan Monica sprang runt och st?dade p? ?verv?ningen. Otilia hade plockat undan lite grann p? nederv?ningen under tiden, och nu fanns det inte mycket mer att g?ra. Tack och lov f?r att dagen hade blivit kallare ?n n?gon t?nkt sig. De hade sluppit vara ute och d?rmed sluppit all lera f?rutom den f?r?ldrarna drog in n?r de kom.

  Regnet rann ner f?r f?nstret. Ljuset fr?n gatlyktan uppe vid v?gen f?rvr?ngdes av vattenstrilarna. Det skulle s?kert vara halt p? v?gen hem, men f?rgerna l?ven haft n?r de fallit fr?n tr?den gjorde henne b?ttre till mods. Det skulle ha sett ut som en vacker och f?rggrann tavla om hon inte hade vant sig s? pass vid dagismilj?n att hon knappt t?nkte p? det l?ngre. Vackra, kalla oktober.

  “AJE!”

  Otilia v?nde sig snabbt fr?n f?nstret. Pojken drog sig undan fr?n flickan som fortfarande hade n?ven h?jd. En djuprosa rodnad visade var p? kinden hon slagit honom. Den vanligtvis mycket tysta pojken s?g ut att kunna b?rja gr?ta n?r som helst. Ett bl?tt streck gick ?ver hela teckningen. Flickan m?ste ha slagit honom h?rt.

  “Sn?lla Leja, inte sl?ss. Det ?r fe-” Otilia stannade med handen utstr?ckt, p? v?g att gripa tag i flickans axel. Hon stirrade p? Leja, men flickan verkade inte ens m?rka att Otilia var d?r. Huden p? Lejas hand var genomskinlig. Sedan var hon borta. Pojken skrek rakt ut och Otilia bet sig i l?ppen f?r att sj?lv inte b?rja skrika. Hon b?jde sig skyndsamt f?r att tr?sta pojken n?r hon k?nde n?got rycka f?rsiktigt i hennes kofta.

  Unauthorized duplication: this tale has been taken without consent. Report sightings.

  “Oti, Oti! Det var inte meningen, jag lovar!” gr?t Leja. “Oti! Sn?lla var inte arg p? mig!”

  Otilia k?nde andetaget fastna i halsen och hj?rtat n?stan stanna. Sedan andades hon l?ngsamt ut.

  “N-nejd? v?nnen. Kom h?r s? kramas vi allihop tillsammans. Och s? ?r vi v?nner.” Leja kom snyftandes in i hennes armar och tr?ngdes f?r att krama henne s? h?rt hon kunde. Pojken stretade emot lite grann, men h?ll sig kvar vid Otilia. Otilia kunde inte slappna av. Hon stirrade p? Lejas knutna n?ve och kl?mde ganska h?rt om hennes arm. Den fanns d?r, den hade en fast form. Hon m?ste vara ?verarbetad. Det eller s? var det dags att skriva in sig p? ett institut. Otilia tog ett djupt andetag och bl?ste ut. Hon hoppade till n?r ytterd?rren ?ppnades. En stressad pappa skakade av ett spindelmannen-paraply.

  “Pappa!” Pojken vred sig ur Otilias famn och kramade om honom.

  “Men vad har du gjort p? kinden?”

  Pojken pekade p? Leja.

  “Leja slog mig!”

  Pappan h?jde p? ?gonbrynen mot Otilia.

  “Jag vet inte riktigt vad som fick henne att g?ra det, men det ?r ett barns br?k. Jag ska tala om det f?r—”

  “Tala inte om det f?r mamma, sn?lla Oti? Sn?lla?”

  Otilia bet sig i l?ppen.

  “Nej. Nej, det ?r klart hon inte kommer att s?ga det. Men det ?r dumt att sl?ss vet du. Vill du vara en dum flicka?” fr?gade pappan. Leja skakade p? huvudet. “N? men d?s?.” Han log mot Leja och Otilia mot honom. Hon hoppades att han s?g tacksamheten i hennes blick.

  “Oti…lova att du inte s?ger till mamma?” sade Leja n?r de f?rsvunnit ut genom d?rren.

  Otilia nickade stelt och sedan ?ppnades d?rren igen.

  “Hej, Otilia. Allts? jag ?r s??? ledsen att det drog ut p? tiden. Jag kunde bara inte komma ifr?n och jag m?ste h?mta Marcus fr?n intervjun och skjutsa—”

  “Katarina, det ?r lugnt. Verkligen. Leja, kom nu s? kl?r vi p? dig.”

  Kvinnan pustade ut och sk?t tillbaka det vitblonderade h?ret ?ver axlarna. Hon r?ttade till den p?lskantade m?ssan i den runda spegeln, smetade p? mer rosa l?ppglans och petade lite p? l?s?gonfransarna med toppen p? fingret. Otilia gick in i det bl?m?lade kapprummet och kl?dde Leja med mycket f? mots?gelser medan hennes mamma knappade p? mobilen. I Katarinas bruna ?gon speglades en del av det som syntes p? sk?rmen, f?rgade staplar av n?got. Otilia visste inte s? mycket mer om Katarina ?n att hon var en ensamst?ende ung mamma. Det kunde inte vara l?tt. Otilia gissade att hon f?tt Leja n?r hon var runt tjugo, kanske lite yngre. Lite f?r ung egentligen, f?r hon verkade lite f?r sj?lvupptagen f?r att uppfostra dottern sj?lv. Sedan svor hon ?t sin egen tanke. Vem var hon att d?ma vem som var en bra mamma eller inte? Hon hade ju inga barn sj?lv. Katarinas h?gklackade boots gnisslade mot det gr? gallongolvet innan hon tog Lejas hand och gick ut i m?rkret.

  S? snart Otilia st?ngt d?rren bakom dem satte hon sig ner. Hon ville helst inte v?nta till helgen med ett glas vin och ledighet med Simon. T?nk om hon skulle sjukskriva sig. Hon b?rjade ju trots allt se lustiga saker. Men de var kort om personal som det var. Hon beslutade sig f?r att fundera vidare p? det och letade p? Monica. Hennes kastanjebruna, axell?nga h?r stod ?t alla h?ll och kanter efter alla leksaker hon plockat upp fr?n golvet. Alla visste om att hon hade b?rjat bli gr?h?rig, trots att hon bara var i de tidiga femtio och att hon f?rgade h?ret en g?ng i m?naden. ?ven hon, precis som Nina, hade flera kilo till ?vers. Otilia undrade varf?r. De r?rde sig ?nd? r?tt mycket i jobbet, men till och med Otilia hade b?rjat l?gga p? n?gra kilo. De hade kommit krypande, men det m?rktes p? kl?derna.

  De gjorde en rekordsnabb st?dning av b?de ?ver- och underv?ningen, trots att de bara var tv?. Det var n?got de m?ste v?nja sig vid. Sedan indragningarna skulle de bara vara tv? personal efter klockan fem. Visserligen hade de flesta barnen redan blivit h?mtade d?, men f?rst?dningen de kunde g?ra n?r de var tre personal gjorde allt s? mycket l?ttare. De sl?ckte ner och larmade. L?ven rasslade under deras f?tter p? v?g upp mot bilarna. Den rostiga, gr?na fiaten hoppade ig?ng p? hennes andra f?rs?k, sedan var det bara en tio minuter hem.

  Otilia sl?ngde av sig sina sneakers p? hallmattan. Hon synade sig sj?lv i helkroppsspegeln och lutade sedan ryggen mot badrumsd?rren medan hon drog av sig strumporna. Hon l?t dem ligga d?r hon sl?ppt dem, orkade inte bry sig just nu. Hon lade ifr?n sig nycklarna p? byr?n i den del av hallen som fortsatte mot k?ket och sovrummet. Det lyste vagt inne i vardagsrummet, men hon fortsatte mot k?ket d?r n?stan alla lampor var t?nda. Simon var inte d?r. Hon kikade bakom sk?pen som avsk?rmade spisen fr?n matplatsen men hon s?g bara att han hade gl?mt plattan p?. Hon kn?ppte av den och fortsatte f?rbi matbordet in i sovrummet, men det var svart och ingen figur l?g p? s?ngen.

  “Simon?” Hon lyssnade. “Simon?” Vaga tangenttryck fr?n vardagsrummet. Jaja. Han kunde v?l ?nd? ha t?nt upp lite lampor d?r inne ist?llet f?r att l?ta dem st? p? i k?ket? Otilia tog fram en tep?se och den st?rsta mugg hon kunde hitta medan vattnet kokade upp. Bl?b?r och vanilj. Precis vad hon beh?vde. Hon l?t tep?sen dra i vattnet n?gra minuter innan hon sl?ngde den och tog muggen och laptopen med sig in i vardagsrummet. Simon satt med h?rlurarna p? och spelade n?got nytt skjutspel. Den bruna h?rtufsen var lika ov?rdad som vanligt under de enorma h?rlurarna, men han hade i alla fall rakat sig. Hon log. Han hade nog inte ens insett att hon kommit hem. Datorn hade blivit placerad mot v?ggen bredvid soffan, s? om Simon hade blicken fokuserad p? sk?rmen skulle han inte m?rka henne f?rr?n det var f?r sent. Jeansen l?g sl?ngda bredvid kontorsstolen och hon s?g sin chans. Hon st?llde ifr?n sig sakerna p? glasbordet med ett leende och sm?g fram till honom. Innan han hade tid att m?rka n?got lade hon sina iskalla h?nder mot hans l?r. Han hoppade h?gt och svor. D?d gubbe p? sk?rmen. R?tt ?t honom.

  “Fan vad du skr?ms!” skrattade han och drog henne till sig. “Nu dog jag ju.” N?gra dova r?ster l?ckte ut fr?n h?rlurarna. Allts? spelade han med n?gra av hans kompisar.

  Otilia fnissade och gav kyssen han ville ha som betalning.

  “Jag t?nkte bara s?ga hej.”

  “Kommer snart.” Simon klickade p? en knapp och tog av sig h?rlurarna innan han sniffade i luften. “Kan inte jag ocks? f? lite te?”

  “Det f?r du koka sj?lv!”

  “Men var inte s?n…”

  “T?nker jag visst.” Otilia hoppade ur hans kn? och gav honom en puss p? hans l?nga n?sa.

  “Oti, sn?lla.”

  Otilia skrattade. “Oti? Jag har ju sagt att du inte ska kalla mig det. Det k?nns som att jag ?r tillbaka p? jobb—v?nta, Simon.” Han stoppade sig mitt i r?relsen n?r han skulle krama henne.

  “Vad ?r det?” Han s?g misst?nksamt p? henne.

  “Det h?nde n?got konstigt p? jobbet idag. Tv? g?nger.”

  Simon h?jde p? ?gonbrynet.

  “S?ger du det f?r att ha en urs?kt att inte koka te till mig?” Han kramade om henne.

  “Det ?r klart jag inte g?r! Jag tyckte jag s?g n?got, men kanske ?r jag bara ?verarbetad. Och ?verarbetade m?nniskor kokar inte te till andra.” Otilia smet ur hans grepp och satte sig i soffan. Hon hasade sig till det bortre h?rnet, drog filten ?ver sig och satte laptopen i kn?t. Hon ins?g faran sekunderna innan det var f?rsent och drog tekoppen till sig.

  “Jaja, var s?n d?”, tjurade Simon medan han gick in i k?ket.

  Hon lipade efter honom.

  “Jag s?g det d?r!”

  Otilia skrattade till. F?r att inte spilla te p? datorn satte hon koppen p? divansoffans armst?d. Hon tyckte att m?nga designersaker alla pratade om var f?niga, men tr?skivan att l?gga ?ver armst?det var en av de b?sta uppfinningar m?nniskan gett v?rlden. Det och choklad.

  Simon hasade in i sina tofflor och satte sig bredvid henne. Han lade armen ?ver hennes axlar och lutade sig mot datorn.

  “Gims? Att du aldrig spelar n?got vettigt spel?”

  “Gims ?r vettigt. Och det ?r b?ttre ?n vad du h?ller p? med.”

  “Gims ?r inte vettigt.”

  “S?ger du som sitter och programmerar s?nt h?r?”

  “Bara f?r att jag programmerar spel betyder det inte att jag programmerar s?dana d?r spel.”

  Otilia lipade mot honom. “Du har inte intelligensen till det!”

  Simon kastade sig ?ver henne och drog bort filten. Sedan kunde hon inte l?ta bli att skratta n?r han bl?ste henne p? magen. Otilia knuffade bort honom och satte tillbaka laptopen i kn?t medan hon viftade med fingret mot honom.

  “N?du, det d?r l?ter du bli!” Han b?jde sig hotande fram?t igen och till f?rsvar tog hon upp tekoppen. Det lyckades. Otilia smuttade p? teet. Det hade hunnit svala lite.

  “S?, vad var det som h?nde?” Simon sippade p? sitt te och svor n?r han br?nde sig. I vanliga fall hade Otilia fnissat, men vad som h?nt under dagen fick henne p? andra tankar.

  “Hmm… nu n?r jag ska f?rklara blev det ju sv?rt.”

  “F?rs?k.”

  Otilia blundade och lutade sig tillbaka mot soffkudden. Hon drog tekoppen mot br?stet och andades in den tunga doften av krossade bl?b?r. Hon rynkade ?gonbrynen. Minnesbilden var klar, men ?nd? som i ett sorts dis ?ver det hon trodde att hon sett.

  “Det var tv? fyra?ringar som br?kade om en ponny, sedan f?rsvann de”, b?rjade hon sakta. “Ponnyn ramlade till och med i golvet. Men en sekund senare var de tillbaka igen.” Otilia ?ppnade ?gonen och f?ste dem i Simons.

  “Urs?kta? ?lskling, har du feber?” Simon str?ckte sig fram f?r att k?nna p? hennes panna, men hon puttade bort handen.

  “Om jag har feber hade du inte hoppat s? h?gt nyss.” Otilia kunde inte l?ta bli att le n?r han omedvetet gned sig p? l?ren.

  “Tja, men… ok. Du har nog inte feber. Vad var det som h?nde den andra g?ngen?”

  “Du vet den d?r flickan som alltid blir h?mtad sist?”

  Simon gned sig ?ver hakan och det raspade svagt efter fingertopparna. Sedan nickade han kort.

  “Hon slog till en pojke idag. H?rt. Han b?rjade n?stan gr?ta. Jag skulle precis ta tag i henne och s?ga ?t henne att det var fel att sl?ss, men det var n?got underligt med hennes hand. Den var liksom genomskinlig. En halv sekund senare f?rsvann hon.”

  Simon skrattade inte ?t henne, som hon trodde att han skulle. Men hon skymtade ?nd? n?got roat i de gr?na ?gonen.

  “Pojken s?g det ocks? och b?rjade skrika. Jag kramade honom, och d? ryckte flickan mig i tr?jan. Hon sa att det inte var meningen att sl? honom.”

  D?r fick han. Den roade glimten var borta. Den hade ersatts av n?got annat, men Otilia kunde inte s?tta fingret p? vad det var.

  “Du kanske har r?tt om det d?r med ?verarbetad. Du kanske skulle stanna hemma ett tag? Ta ledigt imorgon?” Simons stora ?gonbryn var djupt rynkade och hans smala l?ppar pressade till ett str?ck.

  “Nej. Jag funderade p? det, men nu n?r jag t?nker efter kanske jag kan h?lla ut till helgen i alla fall.”

  Simon l?tsades slappna av genom att str?cka ut armmusklerna bakom huvudet. Han ville inte sl?ppa blicken fr?n henne. Hon var medveten om att han t?nkte p? hur hon brukade bli vid den h?r ?rstiden, men tyckte ?nd? att hon inte f?rtj?nade misstanken. Otilia sippade p? sitt te igen och ?ppnade upp den sparade filen i Gims.

  “Hur har din dag varit d??” fr?gade hon snabbt f?r att de inte skulle hamna in i Gims-diskussionen igen.

  “Som vanligt antar jag.” Simon suckade och gav henne en puss p? kinden. “Det finns carbonara i kylsk?pet om du vill ha.” Sedan st?llde han sig upp och satte sig vid datorn igen. N?r han n?mnde pastan k?nde hon magen kurra till. K?nde hon sig sj?lv r?tt kunde hon sitta och spela Gims flera timmar i str?ck, s? ville hon ?ta borde hon g?ra det nu. Egentligen borde hon st?lla en klocka s? att hon gick och lade sig i tid. Det var det v?rsta med att ha morgonpasset.